Vinter

Vintern är en tid av vila och rekreation. Likt björnen går vi gärna i ide, kryper in under det varma täcket och vilar tills solen och våren åter väcker oss till aktivitet.

Vintern har särskilda egenskaper. Den verkar nästan ha en sorts tyngd som får oss att söka oss tillbaka till våra rötter, som en slags instinkt att söka oss hem, till den plats som har betytt allra mest för oss. Där, om vi kan, boar vi in oss någonstans där det är varmt och mysigt, någonstans där vi känner oss säkra, kanske vid kakelugnen eller runt den öppna spisen, vaggan, i föräldrahemmet, eller i kyrkan.

Vi firar vintern, med sin särskilda atmosfär och stämning, en säsong av kyla, frost och långa, mörka nätter. Vi lever upp med Lucia-firandet, jul- och nyårshelgerna, med firandet av vintersolstånd, upplevelsen av att det nu vänder och snart blir ljusare igen.

Men vintern är också en säsong med berättelser och andar, tomtar och väsen, kraxande kråkor och korpar i den klara, annars tysta vinternatten, och kanske, spöken i skorstenen.
Vintern är en säsong för fantasin, en reflektionsperiod, där du ska möta anden från det förgångna, och inför den måste du renas och förädlas, innan snön smälter och årstidscykeln börjar om igen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

− 4 = 1