En broders ord

När jag var ny i logen så var broder A ännu aktiv. Han var då ännu relativt ung och stark, nybliven folkpensionär som han då nyligen blivit. Broder A hade vid den tiden redan hunnit vara aktiv i frimureriet i mer än trettio år och hade mycket erfarenhet. Han talade ofta till oss nya före och efter logemötena. Jag minns inte exakt orden, men jag minns hans lågmälda ton och näst intill försynta framtoning och han kunde tala länge om frimureriets lärdomar och symbolik. Jag fick redan då, vid min invigning, intrycket att det inte fanns någon bortre gräns för hur mycket det fanns att lära sig. Frimureriets lärdomar skulle räcka för resten av mitt liv, och kanske nästa liv också, om det fanns en sådan möjlighet.

Idag, snart trettio år senare, är det många år sedan broder A lämnade min loge och var med om att bilda en ny loge som han nu har varit aktiv i under tjugo års tid. Han har uppnått nästan nittio års ålder nu och hans hälsa sviktar en del, hjärnan har litet grann börjat tappa greppet. Men han tar sig ännu ofta till logemötena, för att de under så många år har betytt så mycket för honom. Och han talar fortfarande till sina nya bröder och systrar på samma ödmjuka, lågmälda och försynta sätt som han förr talade till mig, om frimureriets symboler och lärdomar.

Broder A har varit en klok och insiktsfull mentor, förebild och mästare för så många genom åren. Om jag hade förmågan att förvandla mig själv, så önskar jag att jag kunde bli litet mer som han är.

JB

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

2 + 7 =