Skotska riten

Den skotska riten har sitt ursprung i den franska riten och uppkom under 1760-talet, och kom på slingriga vägar att hamna i det tidiga USA där den snabbt blev mycket populär under de första decennierna av 1800-talet. Därifrån återfördes den tillbaka till Europa och används i dag över hela kontinenten som en av våra kanske vanligast förekommande frimurarritualer.

Dess form och principer bestämdes i två stora konvent, de så kallade Stor-konstitutionerna (Grand Constitutions), det första i Berlin 1786 och det andra i Lausanne 1875.

Den skotska riten arbetar inom ett 33-gradigt system, men är i sina första tre grader egentligen inte en ritual, utan ett komplex av ritualer i olika variationer och utföranden, som dock alla är mer lika än olika. De första tre graderna finns i ett stort antal varianter, varav två av dessa är Lauderdale och Georges Martin, vilka båda i dag används i den svenska delen av Le Droit Humains loger, tillsammans med ytterligare en klassisk variant.

 

Lauderale-ritualen

 Lauderdale-ritualen är en hybrid av gammalt och nytt, faktiskt av det äldsta och det yngsta. Dess ursprung finns i den engelska Bristol-ritualen från 1620-talet, som är ganska lik den ritual som används av frimureriet i Skottland idag, men Lauderdale-ritualen har fått ”nya” inslag i invigningsceremonierna, som är från början av 1900-talet. Lauderdale-ritualen används inom Le Droit Humain idag i Norden och de engelskspråkiga länderna.

Lauderdale är en mycket omfattande ritual i de tre första graderna, med mycket mysticism, mystik och esoterik. Här används rökelse och, ofta, en speciell klädnad.

 

Georges Martin-ritualen

The Continental rite, den ”franska” riten, kärt barn har många namn. Den är den franska ritualen i skotsk klädnad. Historien bakom denna ritual finns i historien om en av Le Droit Humains grundare, Georges Martin, som hämtade ritualen hos sin franska ursprungsorden, men anpassade den för att kunna använda den i Den Gamla och Antagna Skotska Ritens 33-gradiga system.

Denna ritual är sprängfylld med symbolik. Den har den franska ritualens uppställning och form, men den har samtidigt mycket gemensamt med de tidigaste skotska ritualerna. Här används inte rökelse. Det är lätt att finna hänsyftningar till denna ritual i bland annat Mozarts berömda ”frimuraropera”, Trollflöjten. Här finns en smak av ett tillvägagångssätt som har betydande dragningskraft, samtidigt som den erbjuder mycket av de humanistiska principerna. Denna ritual är möjligtvis den vanligast förekommande inom vår Orden, men det finns många likartade versioner i bruk inom andra frimurarordnar.